I första
kapitlet får vi se hur Alba genomgår det hemliga provet inför sina släktingar.
Och misslyckas. Hon saknar kraften. Alba förstår ingenting, hela hennes liv har
varit en förberedelse på detta, och så detta antiklimax.
Nu börjar
släktingarna i hemlighet att försöka lista ut varför Alba saknar förmågan, som
hennes mor och mormor hade. Det finns vissa villkor som måste vara uppfyllda.
Det är endast förstfödda flickor som ärver förmågan. En Ordbrodös som föder en
pojke först kommer inte få någon arvinge med förmågan. Dock med det otäcka
undantaget; Om inte pojken som blockerar förmågan för sin syster undanröjs.
Albas mor dog
när Alba var fem år, och hon har växt upp hos sina morföräldrar. Hon är uppväxt
med vetskapen om att hon var enda barnet till sin mor, men efter det som händer
på hennes artonårsdag så dyker en misstanke upp om att hennes mor kan ha dolt
en stor hemlighet.
Anna Arvidsson
debuterar med Ordbrodösen, och det är färgstark, spännande och ganska originell
debut. Det jag saknar är kanske vetskapen om att ordets makt är mycket starkare
än vad karaktärerna i Arvidssons roman anar. Detta även utan magi. Det är en
bra roman-idé, men den hade blivit betydligt mer intressant om kvinnorna som
var ordbrodöser satt som talskrivare åt mäktiga män i politiken, eller i näringslivet.
Istället nöjer sig de flesta av dem med att bli någorlunda framgångsrika i sin
karriär, eller åt att stanna i sitt lilla brukssamhälle, för att bevara
familjens hemlighet. Jag vet inte hur trovärdigt det är? Huvudpersonen tycks
nästan helt sakna förmågan att reflektera över hur långt någon med en sådan här
förmåga skulle kunna gå. Förmågan gäller inte bara ord skriven på papper, utan
kan påverka flera personer som läser det som skrivits av en Ordbrodös på en
dator. Hade kunnat bli en bra dystopi.
Boken är riktigt
spännande som tidsfördriv, och
miljöbeskrivningarna av Stockholm, och dess framgångsrika kvinnor, är ett plus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar