Snöstrormen, Vladimir Sorokin
För ett tag sedan lyssnade jag på Radioföljetongen på P1.
Jag förväntade mig ingenting, hade ingen aning om vad det var för slags berättelse, vilket nog var den bästa ingången till denna roman.
Nu har denna roman kommit och finns att låna på mitt lilla bibliotek.
Handlingen är såhär:
Distriktläkare
Garin måste ta sig fram till den avlägsna byn Dolgoje. Där härjar en epidemi,
och doktorn har ett vaccin som kan skydda invånarna från den mystiska åkomman.
Men när han
kommer till droskstationen får han beskedet att det inga lediga hästar finns,
och han måste vänta på en droska. Men doktorn kan inte vänta, människor dör!
Till hans
räddning kommer det första fantastiska inslaget i denna märkliga blandning
mellan Tjechovs 1800-tal och en okänd framtid, med fantastiska djur, och droger
som göra att du kan se in i framtiden. Räddningen är i form av kusken Harkel
och hans Småhästar, som spänns för en släde och ger sig ut med doktorn på en
färd i det snötäckta landskapet.
Författaren
Vladimir Sorokin håller läsaren i ett järngrepp, och vi får följa doktorn och
kusken på deras färd under ett par farofyllda dygn. Där möter de olika
fantastiska figurer, och ju längre romanen fortskrider desto mer undrar man
vilken genre man läser. Är det Science fiction? Fantasy? Zombieskräck? Nej, inget av det, så jag ska sluta försöka stoppa in den i ett fack.
Det enda jag med säkerhet är att när jag lyssnat färdigt på denna fantastiska dramatisering så var jag ganska lyrisk. Över att ha upptäckt en stor författare, ja för mig var han ny, även om han tydligen är väl så etablerad och anses vara en av de största nutida Ryssarna. Hur hade jag kunnat missa honom?
Kan bero på att jag är enda bibliotekarien på min arbetsplats, omgiven av lärare och annat löst folk.
ska läsa mer av Sorokin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar