måndag 11 december 2017

Begravd jätte, Kazuo Ishiguro
Lagom till Nobelldagen har jag läst ut Nobellpristagarens senaste roman. En fantasybok som utspelar sig i 500 talets Brittanien, det som senare skulle bli England. Kung Arthur har gått ur tiden, och hans riddare sprids ut över landet på olika uppdrag. Här möter vi huvudpersonen Axl, hans hustru Beatrice. Det är ett åldrat par vi möter, som bor i en enkel håla i marken, i en liten by där allt tycks märkligt sömngångaraktigt.
Först tror man kanske att parets glömska beror på deras ålderdom, men snart förstår man att samma glömskans dimma drabbat hela deras by.
Paret beslutar sig för att ge sig av för att söka efter sin son, som lämnat dem för flera år sedan, men ingen av dem kan komma ihåg varför. Denna glömska!
Äntligen ger de sig av, och det blir ett riktigt äventyr. De möter riddare, troll och osaliga andar. De finner ofta spår efter den förskräckliga Hon-Draken Querig som hemsökt landet länge och plågar dess befolkning.
Efter ett litet tag in i berättelsen förstår man att uppdraget i denna fantasybok är att besegra Hon-draken. Men det finns även ett annat uppdrag för Axl och Beatrice, ett som har med de stora frågorna att göra. Kärleken, Döden, Livet, Svek och Förlåtelse.
Det avslutande kapitlet är verkligen mästerligt. Jag blir djupt imponerad av hur Ishiguro lyckas använda liknelser och bildspråk på ett nyskapande, vackert sätt. Bilden på framsidan beskriver denna scen.
Detta är den första fantasybok jag läst där man har ett senilt gammalt par som huvudpersoner, och där det är dessa som ger sig ut på den klassiska resan, och uppdraget. Men det funkar verkligen!
Rekommenderas varmt till alla över 12 år.