Värld av aska

Vin har levt ett hårt liv, som tjuv och tiggare i Sista riket lever man inte länge, men Vin har överlevt en barndom där många skulle gått under. Kanske beror det på en speciell förmåga hon har, Vin själv kallar det ”Tur”. När hon möter en gängledare som inte är som alla andra. Kelsier tycks lita på Vin, och han verkar nästan vara snäll mot henne? Detta är något helt nytt för den unga flickan, som har mycket svårt att lita på någon.

Sista riket är en värld som styrs av den odödlige Överstehärskaren. I tusen år har han regerat, efter att, enligt legenden, ha räddat människorna undan från det hemska Djupet. I tusen år har aska regnat från himlen, växterna får endast gråa blad, inga blommor kan växa där aska regnar oftare än vatten från himlen, och på nätterna vågar sig ingen ut. Då kommer dimmorna fram, dimmorna där hemska monster, eller dimfödda lurar.

Vin tillhör Ska, som är den lägsta klassen. Alla Ska är Överstehärskarens egendom, men de har en adlig herre som styr över dem, och låter dem slita hårt på plantagen, eller annat hårt arbete, för att få en fattig kost i natura-betalning.

Kelsier talar med Vin och sina kumpaner om att man kan göra uppror mot överstehärskaren, och han säger sig till och med ha en plan för detta. Först skrattar man åt honom, men Kelsier har magiska förmågor, som annars bara den priviligierade adeln har, och snart lyssnar fler och fler på hans ord.

 

Brandon Sanderson blev känd för den breda publiken när han fick uppdraget att slutföra den framlidne Robert Jordans fantasysserie, Wheel och time.

Han har en rik, egen produktion, och detta är del ett i en serie som heter Mistborn. Den skiljer sig stort från Wheel of time-böckerna. Här finns inga tre sidors miljöbeskrivningar och annat som kan få vissa läsare att dra öronen åt sig. Detta är mer actionfyllt, och har även en tydligare, enklare, handling som driver boken framåt.

Jag rekommenderar verkligen boken till den som vill ha en dystopisk fantasybok, som ändå är fylld av hopp och upprorslusta!

Sista riket,  Brandon Sanderson

Billie, avgång 9:42 till nya livet

 Sara Kadefors första bok om Billie kan jag verkligen rekommendera. Den handlar om en ung tjej som heter Billie. Hon är uppvuxen med sin mamma i Stockholm. Men då hennes mor har en sjukdom (MS?) har hon svårt att ta hand om sin dotter, och Billie placeras hos en fosterfamilj. Vi får möta henne när hon åker tåget ut till den  "nya" familjen, på landet. Billie älskar sin mamma, men hon är inte helt negativ till placeringen. Dock pratar hon med sin mamma varje dag på skype, och man förstår att hon sakar henne mycket. Den nya familjen bor i en liten, idyllisk stad. Mamman är präst, och hos dem ska Billie leva det "normala" familjelivet. Här sitter alla tillsammans kring ett dukat bord och äter middag. De åker på utflykter på helgerna, och är artiga mot varandra. Billie har alltid bott med sin ensamstående mor. Här har inte funnits några rutiner, och Billie har nog ofta fått passa upp på sin mor som har mycket svårt att ta sig ut ur lägenheten. Sjukdomen har gjort henne deprimerad, och mamman har i åratal levt på chips och godis, och Billie förstår på sätt och vis att det blir nyttigt för henne att komma därifrån.    Men Billie undrar snart varför den nya familjen är så tysta? Varför pratar de inte med varann? Varför stänger brodern in sig varje kväll i förrådsrummet, utan att mamman eller pappan går in och frågar hur han mår?
Kadefors är en mästare på att beskriva sociala mönster och koder. Jag ryser när hon beskriver kylan som Billie känner hos sin fosterfamilj. Den svenska kylan och tystheten. Att inte våga prata med varandra om det som verkligen betyder något. Att stänga in sig i sitt artiga skal, när man i själva verket förgås av ångest och oro. Att beskriva detta för ungdomar på så vis att låta en ung flicka få uppleva ytterligheterna. Kontrasten mellan modern, som aldrig dolde sina känslor för sin dotter, som vågade vara svag inför henne. Och fosterfamiljen, som visar upp en till synes käck fasad, men som gömmer undan allt det jobbiga. Det är mycket skickligt gjort av Kadefors. Jag rörs till tårar. Läs!

Trans-böcker

Brorsan är kung! av Jenny Jägerfeld

Hur okomplicerat som helst. Måns är Måns. Vi träffar honom i första kapitlet när han kommer till en ny stad med sin mamma, och sedan går han ut med skejtboarden. Han stöter på Mikkel, som utmanar honom på rampen. De ska avgöra vem som är Kung.
En enkel scen, två killar emellan.
Efter ett par kapitel berättar Måns om sin bakgrund, och jag är ledsen för spoilern, redan i rubriken. Måns föddes som ett annat kön. Han föddes som flicka. Men han har alltid vetat att han är kille. Egentligen har hans föräldrar förstått detta faktum ganska tidigt också, ,men här blir det faktiskt en del problem, speciellt för Måns pappa.
Det här är en väldigt kärleksfull bok, den handlar inte om romantisk kärlek, men om den mellan vänner och mellan barn och föräldrar. I en liten kort roman skriven för barn i mellanåldern, lyckas Jenny Jägerfeld få in SÅ mycket. Det här borde vara obligatorisk läsning för alla föräldrar, barn, och lärare!

Som komplement kan jag nämna att det även kommit ut en faktabok för ungdomar om att vara transperson. I mitt namn, en bok om att vara trans, av Moa-Lina Olbers Croall. Här förstår man att det kanske inte alltid är så okomplicerat att vara transperson, och att det kan finnas många varianter av transgender.

Romantik

Du, Bara av Anna Ahlund

 Här har vi en kärleksbok, om första kärleken. Det är härligt romantiskt. Problematiskt och krångligt i början, eftersom huvudpersonen blir kär i den som hans syster dejtar. John är en fotbollskille. Han blir kär i en dansare, som jobbar i en papperhandel. Frans heter han, och han är grym på att vika papperstranor.  En fin bok, men det som gör den speciell är hur författaren utelämnat ord som homosexuell, gay och liknande. Att hon dessutom låter John bli kär i den snygga killen helt utan att känna skam eller tycka det är problematiskt att de är av samma kön, gillar jag.

Mer sånt!  Författaren själv säger att hon skriver om den värld hon vill leva i.

Passar åldern: Tonår.

Läs Anna Ahlunds tankar kring sitt skrivande