tschick!! Skrattvarning.



Försök uttala denna titel. Det går. Det är värre att skriva in den rättstavad i en sökruta. Tänk då att detta är en förkortning för ett betydligt längre ryskt namn, (som jag inte tänker stava till här)
Det var väldigt länge sedan en bok fick mig att skratta och le roat så mycket som vid denna underbara läsning!
Tschick är en Roadtripp-ungdomsroman, som varmt kan rekommenderas till alla som någon gång velat göra en Galen roadtrip, samt till alla andra med för den delen.
Den tyske författaren Wolfgang Herrndorf, skrev denna roman direkt efter att han fick beskedet att han hade en elakartad cancersjukdom. Dödsbeskedet fick honom att genast sätta igång och skriva på sin drömbok. Den hann bli färdig och utgiven, sedan tog han sitt liv.
Tschick blev en genast klassad som en kultroman. Den handlar om den välartade, tråkiga tyske tonåringen Maik, och hur han en dag blir meddragen på en resa med sin smått kriminelle klasskamrat, ryssen Tschick. Denne har snott en gammal Lada som de ger sig ut med, och på väg ner genom Tyskland finner de galna saker såsom; vänskap, vänlighet, och andra osannolika saker som de inte förväntat sig.
Behöver jag säga att jag älskar språket också?


Tschick
Wolfgang Herrndorf

Fascinerande ryskt äventyr

Snöstrormen, Vladimir Sorokin

För ett tag sedan lyssnade jag på Radioföljetongen på P1.

Jag förväntade mig ingenting, hade ingen aning om vad det var för slags berättelse, vilket nog var den bästa ingången till denna roman.

Nu har denna roman kommit och finns att låna på mitt lilla bibliotek.

Handlingen är såhär:

Distriktläkare Garin måste ta sig fram till den avlägsna byn Dolgoje. Där härjar en epidemi, och doktorn har ett vaccin som kan skydda invånarna från den mystiska åkomman.

Men när han kommer till droskstationen får han beskedet att det inga lediga hästar finns, och han måste vänta på en droska. Men doktorn kan inte vänta, människor dör!

Till hans räddning kommer det första fantastiska inslaget i denna märkliga blandning mellan Tjechovs 1800-tal och en okänd framtid, med fantastiska djur, och droger som göra att du kan se in i framtiden. Räddningen är i form av kusken Harkel och hans Småhästar, som spänns för en släde och ger sig ut med doktorn på en färd i det snötäckta landskapet.

Författaren Vladimir Sorokin håller läsaren i ett järngrepp, och vi får följa doktorn och kusken på deras färd under ett par farofyllda dygn. Där möter de olika fantastiska figurer, och ju längre romanen fortskrider desto mer undrar man vilken genre man läser. Är det Science fiction? Fantasy? Zombieskräck? Nej, inget av det, så jag ska sluta försöka stoppa in den i ett fack.

Det enda jag med säkerhet är att när jag lyssnat färdigt på denna fantastiska dramatisering så var jag ganska lyrisk. Över att ha upptäckt en stor författare, ja för mig var han ny, även om han tydligen är väl så etablerad och anses vara en av de största nutida Ryssarna. Hur hade jag kunnat missa honom?

Kan bero på att jag är enda bibliotekarien på min arbetsplats, omgiven av lärare och annat löst folk.

ska läsa mer av Sorokin!





Vikingatid in på bara skinnet

Turid är Kungadotter. Hennes far är Kung i deras by, men det är en liten och fattig by, och den vintern när Turid fyller 15 år så svälter de alla. Turid får arbeta lika hårt som alla andra i den lilla vikingabyn, och att vara kungadotter på denna tid, var verkligen ingen dans på rosor.

Hennes fostermor Ingeborg är sträng mot henne. Men dagen kommer då hon ska bli invigd i hemligheten kring att vara en Völva. Precis som sin fostermor så äger Turid kraft att resa, och kan komma i kontakt med andevärlden.

Vi får i denna första del av Sagan om Turid komma folket på vikingatiden in på bara skinnet, och detta är riktigt bra!

Ner i "Kruvan"

Nu har jag läst ut Tio över ett, denna Augustprisvinnare.
Jag har följt den unga flickan Maja, som lever i gruvstaden Kiruna. Hon lever med en ständig rädsla för att staden hon bor i, och hennes hus, ska rasa. Hon har packat en nödväska som hon gömt under sängen, med det nödvändigaste för sig och sin familj, så att de klarar sig om huset skulle rasa mitt i natten. Varje natt vi klockan kvart över ett utförs sprängningarna i gruvan, eller "kruvan" som det heter på kirunamål. Maja ställer klockan på tio över ett, för att vara beredd. Så vaknar hon och känner skalvet, ofta väldigt svagt, som en förnimmelse, men ibland skakar det till ordentligt.
Alla säger att sprängningarna är säkra, att hon inte behöver vara rädd. Men om det nu var säkert, varför måste de då riva halva staden, eller "flytta" staden som de vuxna så fint säger.
Tio över ett är intressant att läsa, just som ett dokument över en dagsaktuell fråga. Tyvärr är historien runt omkring, om Majas kärlek till Gruvdirektörens barnbarn, inte så övertygande. Men det gör inget, boken får godkänt ändå, då ämnet är så angeläget.

Tio över ett

Jag läser Tio över ett, av Ann-Helén Laestadius. Tänker att, "Undrar om det är precis sådär?" Att vara ung i Kiruna, och veta att hela ens hus ska rivas, och grannhusen med, eftersom gruvan kan rasa.
Maja, som boken handlar om är rädd. Rädd för att en natt, när de gör en av de dr sprängningarna, så kommer hela huset att rasa ihop, hon, hennes mamma, pappa och lillebror kommer lukas ner i underjorden.
Fortsättning följer.