Ner i "Kruvan"

Nu har jag läst ut Tio över ett, denna Augustprisvinnare.
Jag har följt den unga flickan Maja, som lever i gruvstaden Kiruna. Hon lever med en ständig rädsla för att staden hon bor i, och hennes hus, ska rasa. Hon har packat en nödväska som hon gömt under sängen, med det nödvändigaste för sig och sin familj, så att de klarar sig om huset skulle rasa mitt i natten. Varje natt vi klockan kvart över ett utförs sprängningarna i gruvan, eller "kruvan" som det heter på kirunamål. Maja ställer klockan på tio över ett, för att vara beredd. Så vaknar hon och känner skalvet, ofta väldigt svagt, som en förnimmelse, men ibland skakar det till ordentligt.
Alla säger att sprängningarna är säkra, att hon inte behöver vara rädd. Men om det nu var säkert, varför måste de då riva halva staden, eller "flytta" staden som de vuxna så fint säger.
Tio över ett är intressant att läsa, just som ett dokument över en dagsaktuell fråga. Tyvärr är historien runt omkring, om Majas kärlek till Gruvdirektörens barnbarn, inte så övertygande. Men det gör inget, boken får godkänt ändå, då ämnet är så angeläget.