Det här kalla
landet, Pernilla Gesén
Jag får
erkänna att jag inte läst något av Pernilla Gesén tidigare. Hon har skrivit
flera populära böcker för ungdomar, men jag trodde att hon bara tog sig an lättsmälta
ämnen. När jag nu läst Det här kalla
landet får jag verkligen omvärdera denna författare!
Gesén skriver
på ett mycket stilsäkert språk, om ett tungt och viktigt ämne. Men boken är
inte alls tung, utan spännande hela vägen.
Det här kalla landet handlar om två unga
tjejer med helt olika bakgrund, som bor i det fiktiva landet ”Nordland”, en
sorts motsvarighet till ett Sverige i en nära framtid.
Men det är ett
land med stora problem. Butikshyllorna börjar gapa tomma, arbetslösheten
stiger, och landet är i en svår ekonomisk kris. Till Nordland har det de
senaste åren kommit många ”folkförflyttade”, som tvingats fly undan kriget i
sina hemländer. Ett nytt, främlingsfientligt parti har börjat växa sig starkt,
det är de Nya Demokraterna, ND.
Det är två
unga tjejer som turas om att berätta sin historia. Noomi och Zara. Noomi är en
välbärgad flicka som vuxit upp med sina föräldrar i en fin stadsdel. Zara
däremot kom med sin pappa till Nordland när hon var åtta år gammal, och hon bär
på hemska minnen av hur hennes mamma och bror dog under flykten till Nordland.
Viktigast av allt för Zara är att inte visa sin sorg och ångest, utan att vara
tuff utåt. Men hemma är det inte bra, trotts att många år har gått har hennes
pappa inte bearbetat sorgen, och hemmet är tyst och sorgset.
Noomi har
andra bekymmer. Hennes välutbildade föräldrar har tvingasts gå ner i arbetstid,
på grund av krisen, och har inte längre råd att köpa den senaste modellen på
vinterkappa, eller betala för hennes besök på skönhetssalongen.
Noomis bror
har gått med i NDs ungdomsförbund, och en dag händer något som får Noomi att
överväga detsamma. Hon är på väg hemåt från en kurs, som ligger i den fattiga stadsdelen, när hon råkar ut för ett gäng tjejer, som trakasserar
och rånar henne. Om det inte var för alla folkförflyttade som Nordland tagit
emot skulle det naturligtvis inte skett, tänker Noomi.
Om några
veckor är det val i Nordland, och nu gäller det att göra något!
Zara och Noomi
går i samma klass, men på grund av sina politiska åsikter avskyr de varandra.
Dessutom finns en kille med i spelet, klasskompisen Jaspar. Starka känslor och
avundsjuka spär på klyftan mellan de två tjejerna.
Jag misstänker,
naturligtvis att handlingen går ut på att Noomi mot slutet ska inse vilket
hemskt parti ND egentligen är, vilket hon mycket riktigt även gör mot slutet. När
ND visar sitt rätta ansikte för Noomi, så sker det på ett väldigt påtagligt,
och spännande sätt. Kanske inte som jag trodde!
Boken är så
skickligt uppbyggd. Slutet är på många sätt överraskande, och i vissa stycken är
även språket mycket fint;
”Zara rör sig
prövande över golvet, kroppen är ovan…Tänk att hon aldrig tidigare har funderat
över hur hennes bara fötter känns mot parketten? Svalt mjukt, små kittlingar som
pirrar från trampdynan och vidare genom kroppen. Hon minns sin mamma som
dansade barfota i ett vardagsrum för länge sen”.
Att ge vissa
företeelser fiktiva namn, såsom partier, begrepp som ”flyktingar”, ”rasism”,
blir omdöpta, men ändå ha kvar den tidsanda som finns just nu i Sverige, bara
skruva åt det hela en aning, ge det främlingsfientliga partiet litet mer
medvind, för att skapa spänning; Det funkar! Hela vägen. Pernilla Gesén har
gjort det Per Nilsson gjorde för tjugo år sedan med Svenne, men hon gör det Ännu bättre!
Detta borde
alla ungdomar i Sverige läsa!
