Ordbrodösen, Anna Arvidsson

 

I natt avslutade jag Ordbrodösen. En modern, färgstark fantasyroman med fantasifull magi. Boken utspelar sig bland annat i Värmland och Stockholm, i nutid. Alba Vinter ska just fylla 18 år, och kommer då genomgå provet för att bekräfta att hon har den magiska förmågan som går i arv till döttrar i hennes släkt. Denna förmåga ger kvinnan som hanterar den en kraft, som gör att hon kan påverka sinnet hos människor genom det skrivna ordet. Albas mormor, som har förmågan kan tex skriva något på en lapp, lägga sin Kraft i orden, och därefter visa upp lappen. Där kan stå: ”Lyd mig”, eller ”Glöm att du någonsin träffat mig”, och liknande saker.

I första kapitlet får vi se hur Alba genomgår det hemliga provet inför sina släktingar. Och misslyckas. Hon saknar kraften. Alba förstår ingenting, hela hennes liv har varit en förberedelse på detta, och så detta antiklimax.

Nu börjar släktingarna i hemlighet att försöka lista ut varför Alba saknar förmågan, som hennes mor och mormor hade. Det finns vissa villkor som måste vara uppfyllda. Det är endast förstfödda flickor som ärver förmågan. En Ordbrodös som föder en pojke först kommer inte få någon arvinge med förmågan. Dock med det otäcka undantaget; Om inte pojken som blockerar förmågan för sin syster undanröjs.

 

Albas mor dog när Alba var fem år, och hon har växt upp hos sina morföräldrar. Hon är uppväxt med vetskapen om att hon var enda barnet till sin mor, men efter det som händer på hennes artonårsdag så dyker en misstanke upp om att hennes mor kan ha dolt en stor hemlighet.

 

Anna Arvidsson debuterar med Ordbrodösen, och det är färgstark, spännande och ganska originell debut. Det jag saknar är kanske vetskapen om att ordets makt är mycket starkare än vad karaktärerna i Arvidssons roman anar. Detta även utan magi. Det är en bra roman-idé, men den hade blivit betydligt mer intressant om kvinnorna som var ordbrodöser satt som talskrivare åt mäktiga män i politiken, eller i näringslivet. Istället nöjer sig de flesta av dem med att bli någorlunda framgångsrika i sin karriär, eller åt att stanna i sitt lilla brukssamhälle, för att bevara familjens hemlighet. Jag vet inte hur trovärdigt det är? Huvudpersonen tycks nästan helt sakna förmågan att reflektera över hur långt någon med en sådan här förmåga skulle kunna gå. Förmågan gäller inte bara ord skriven på papper, utan kan påverka flera personer som läser det som skrivits av en Ordbrodös på en dator. Hade kunnat bli en bra dystopi.

 

Boken är riktigt spännande som tidsfördriv,  och miljöbeskrivningarna av Stockholm, och dess framgångsrika kvinnor, är ett plus.